Att förlora en vän
Är tomt
Att sakna
Att vilja förlåta, men inte våga
Får inte överge min stolthet, mig själv
Fast jag saknar dig så
Ditt skratt
Dig
Jag skulle behövt dig
Och det gör ont
Att du inte känner likadant
Att du inte fann någon mening
Med mig
Jag undrar om du någonsin ångrar
Om du någonsin saknar
Tror du att du har mig kvar
Eller att du har lämnat mig för alltid
Ska jag förlåta
Ska jag vänta
Vänta ut dig
Efter ett förlåt
Eller ska jag gå vidare
Utan dig
Jag önskar att jag kommer förlåta
Att jag kommer få slippa sakna dig
Men jag kommer aldrig glömma
Då du svek mig
Och hur ont det gjorde
lördag 21 november 2009
onsdag 18 november 2009
Insikt 1
Det går inte att hitta någon partner som har exakt lika tankar och åsikter. Då är det bättre att hitta någon med bra egenskaper, någon som man blir riktigt kär i. Någon som man lätt kan dela sina tankar med, som man kan diskutera bra med och som lyssnar och försöker förstå. Åsikterna och tankarna kommer ju nämligen alltid att förändras, kanske till och med från dag till dag. De påverkas av vad som händer i våra liv, personer vi träffar, erfarenheter.
Du måste finnas
Tanken är svindlande, framför mig gapar en avgrund.
Hela mitt väsen gör uppror och vill säga nej.
Frågan är väckt och nu darrar min själ inför svaret.
Att du inte finns till, fast jag trodde på dig.
Vem skulle hjälpa mig uthärda livet här ute?
Vem skulle ge mig den kraften som jag måste få?
Vem skulle trösta mig, jag är så liten på jorden.
Om du inte fanns till, ja vad gjorde jag då?
nej du måste finnas, du måste, jag lever mitt liv genom dig.
Utan dig är jag en spillra, på ett mörkt och stormigt hav.
Du måste finnas, du måste, hur kan du då överge mig?
Jag vore ingenstans. Jag vore ingenting, om du inte fanns.
Aldrig förr har jag haft dig i tal eller tanke.
Det lilla ordet som skrämmer och plågar mig så.
Ordet är om, om jag bett alla böner förgäves?
Om du inte finns till, vad ska jag göra då?
Vem skulle känna min ånger och sedan förlåta?
Friden i själen, ja vem skulle skänka mig den?
Vem skulle så ta emot mig tillslut efter döden?
Om du inte fanns till, vem tog hand om mig sen?
Nej du måste finnas, du måste, jag lever mitt liv genom dig.
Utan dig är jag en spillra, på ett mörkt och stormigt hav.
Du måste finnas, du måste, hur kan du då överge mig?
Jag vore ingenstans. Jag vore ingenting, om du inte fanns.
Hela mitt väsen gör uppror och vill säga nej.
Frågan är väckt och nu darrar min själ inför svaret.
Att du inte finns till, fast jag trodde på dig.
Vem skulle hjälpa mig uthärda livet här ute?
Vem skulle ge mig den kraften som jag måste få?
Vem skulle trösta mig, jag är så liten på jorden.
Om du inte fanns till, ja vad gjorde jag då?
nej du måste finnas, du måste, jag lever mitt liv genom dig.
Utan dig är jag en spillra, på ett mörkt och stormigt hav.
Du måste finnas, du måste, hur kan du då överge mig?
Jag vore ingenstans. Jag vore ingenting, om du inte fanns.
Aldrig förr har jag haft dig i tal eller tanke.
Det lilla ordet som skrämmer och plågar mig så.
Ordet är om, om jag bett alla böner förgäves?
Om du inte finns till, vad ska jag göra då?
Vem skulle känna min ånger och sedan förlåta?
Friden i själen, ja vem skulle skänka mig den?
Vem skulle så ta emot mig tillslut efter döden?
Om du inte fanns till, vem tog hand om mig sen?
Nej du måste finnas, du måste, jag lever mitt liv genom dig.
Utan dig är jag en spillra, på ett mörkt och stormigt hav.
Du måste finnas, du måste, hur kan du då överge mig?
Jag vore ingenstans. Jag vore ingenting, om du inte fanns.
måndag 27 juli 2009
Drömmar
Jag har så många. Det är så mycket jag vill göra, så mycket jag vill kunna. Den är bra med drömmar - till en viss gräns. För det gäller också att vara glad för det man redan har. Jag måste sluta tro att jag var lyckligare om jag var si eller så, eller kunde "det där". Varför vill jag vara någon jag inte kan vara? man kan inte vara bra på allt man vill vara bra på. Jag måste inse att jag är bra ändå. Jag kan inte vara bra på allt, jag måste välja vad jag vill satsa på, jag måste lära mig vad jag är bra på. Och sedan acceptera det.
~~~~~~
Gud ge mig sinnesro
att acceptera det jag inte kan förändra
Mod att förändra det jag kan,
och förstånd att inse skillnaden.
~~~~~~
söndag 26 juli 2009
Kärlek eller förnuft?
Man vill kämpa för jämställdhet, mot utseendefixering, mot stereotypa könsroller, och så hamnar man ändå där tillslut med en macho kille som älskar sina bilar och sina köttbiffar och man är åter igen fångad i kärlekens makt, och får välja mellan förnuft och kärlek. Det blir alltid så att kärleken vinner. När man gör slut är man helt förkrossad men tänker sen att nu ska jag göra det jag vill och kämpa för det jag tror på och hitta en kille som är likadan, men snart så hamnar man där igen. Jag tror det finns många tjejer som känner igen sig, tror jag rätt? Det finns egentligen inte så mycket att göra åt det. Man kan ju inte bestämma över vilka man blir kär i. En dag vill jag träffa en kille som känner lika som mig, en som kämpar. Alla förnuftiga killar där ute, var är ni?
Vegetarian/Vegan
Det är många som säger att det jag gör ändå inte spelar någon roll. Det skiter jag i! För mig spelar det ingen roll hur liten del av köttkonsumtionen som jag stod för och genom att välja att inte äta kött kunnat påverka. Jag vill bara inte vara med och bidra till den! Punkt slut. Jag fattar inte att det kan kännas bra att vara med och bidra till oetisk och miljövidrig produktion.
tisdag 21 juli 2009
att ta risken
Att älska är att riskera att inte bli älskad tillbaka.
Att hoppas är att riskera att bli besviken.
Men man måste våga ta risker,
för den största risken i livet är att inte riskera någonting.
Den som inte riskererar något, åstadkommer inget,
ser inget och är inget.
Den kan inte lära sig något, inte känna,
inte förändras, inte växa, inte älska
och inte leva.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)


